Förlåt.
Jag kommer inte blogga på några dagar nu. Är sjukt deprimerad pga en sak som hänt..
Herregud, vilken natt.
6 maj 2012- Natten då jag blev lycklig.
17 juni 2012- Natten då mitt liv lev till ett helvete.
Aldrig har jag känt de, känslan träffar mig så hårt. Jag hade skit i livet men du kom & läkte mina sår. När jag läste vad du sa fick jag ingen luft. Jag kämpar mig igenom varje dag men de är tufft.
Allt jag sa till dig, de var så äkta. Jag trodde verkligen på dig. Varför helt plötsligt ändras? Det är så konstig att man trott fel om en person, att man aldrig ska bli sårad av den men de händer ändå.
Fattar inte varför eller var det gick så fel. Plötsligt dög jag inte längre
utan dig gråter jag bara mer. Du visste om mina känslor och allt jag ville ha,
va en framtid med dig. Du och jag var självklart. Men såret du lämnade
det blöder bara mer.
Att jag är speciell det var bara nåt du sa? Jag undrar varför det blev som det blev.. Jag tänker varje dag om jag gjorde något fel, vad kunde det ha varit?
Jag gjorde allt mitt bästa men det blev ändå som vanligt.. Samma sak igen, ramlar ner och blir besviken. Det kanske är bestämt att jag ska va ensam och liten? Men du var en sån person som jag verkligen trodde på, men det sluta inte bra för du ljög om de sista. Så nu sitter jag här ledsen och sårad som fan, varför släppte du mig när du vet att du kan.
Jag trodde väll fel ja det visar väll sig, kanske kommer det en dag då du kommer tillbaks till mig..
En vacker dag kanske du kommer till mig och säger att du har ångrat dig
jag ska stå på samma plats och vänta för alltid. För jag tror du och jag vi har en framtid. Jag får ändra riktning och försöka börja om. Jag har försökt så många gånger så jag orkar inte mer hela jag faller i bitar och det händer steg för steg..
Det började med skolan, sen familjen, sedan vännerna
sen kom du in i bilden, och nu hände detta. Nu är ingenting bra men jag försöker ändå kämpa. Jag vill tro på att det finns nåt, jag vill tro på det rätta.
Jag somnar och vaknar med tårar inom mig, mitt hjärta och mina tankar skriker jag behöver dig! För du fick mig att må bra, iallafall för stunden,
kommer aldrig ske igen, så jag raderar den sekunden. Jag vill inte förstöra, men det är redan försent, mitt hjärta har krossats, kanske inte lyckas bli helt
men jag vill förklara för dig att du fick mig att falla & de du gjorde fick mig nästan att sluta andas.
De du gjorde var så otroligt elakt!
Du sa att jag inte skulle vara ledsen, men vafan tror du?
Sista frågade du om vi skulle vara vänner.. -Jag har inget svar på de.
Vill jag vara vänner efter allt, allt du gjort, sagt, ljugit?
Jag grät i flera timmar, ville bara ha någon att snacka med, har aldrig någonsin känt mig så ensam. Tills sist gick jag in till systern. Där fick jag sova, somna i mina egna tårar. Jag bara gråter, trodde jag skulle ha slut på tårar vid detta laget.
Vad jag än gör så bara gråter jag, vart jag än tittar påminner om vad jag känt..
Tror aldrig jag mått såhär dåligt.
Förlåt för att jag skriver ner allt här men jag mår så fan heller bra nu.
http://www.youtube.com/watch?v=kGTm8UfWHAM
